Testa TomTom GO LIVE 820!

Jag prenumererar ju på Smartsons nyhetsbrev och har bla. fått testa en eltandborste via dom. I detta mail söker dom 10 personer som ska testa ett navigationssystem. Jag blir så sugen!
Vill du också söka kan du göra det här: http://smartsontestpilot.se/tomtom-go-820/bli-testpilot/

Informationsmöte S:t Görans

Idag var det dags för informationsmöte. Jag tog med mig min särbo då jag tycker att det är viktigt att han har koll på vad det är jag ska göra. Han har såklart hört mig berätta om varför/hur osv massor med gånger, men det är nog en annan femma när flera läkare står och ger informationen.

Mötet var okej. Säkert mer givande för dom som inte har läst på och varit aktiv i viktop-forum i dryga 3 år. :P Det var inte mycket information som var ny för mig.

Det som jag dock sög in som en svamp var det faktum att dom hittills gjort 430 Gastric Bypass, samtliga med titthål och endast ett par stycken har fått läckage. Detta kändes tokskönt att veta då jag har haft lite dödsångest. *fniss*

När vi kom ut från mötet hade jag fått p-böter. Mindre skoj. Helt hopplöst med parkering på St. Görans, så ska jag dit fler gånger så får det bli taxi.

Nu, ett par timmar senare, vill jag bara ännu mer få den här operationen gjord. Jag tror att jag är så mentalt förberedd man kan bli. 2 veckor tills jag ska träffa Kirurgen i Norrtälje. I nuläget lutar det åt att jag gör min op där, men jag tar inget beslut ännu.

Tjipp

Bakgrund

Tänkte försöka sammanfatta mitt viktiga liv fram tills idag.

Som ung var jag en väldigt aktiv tjej. Lång och smal. Smalare än genomsnittet. Vikt var aldrig något jag grubblade över. Jag växte upp i en familj där alla var normalviktiga.

Sommaren när jag var 17 år hände något helt galet. På en sommar gick jag upp 20-30 kg! Orsaken? Ja, det kan man grubbla över. Jag hade då en pojkvän som älskade pizza och läsk - något som aldrig tidigare funnits i min kost. Jag jobbade som en galning hela sommaren, på ett café. Troligen gjorde även hormoner sitt till.

Efter den sommaren lyckades jag aldrig "bli smal" igen. Jag har gjort oerhört många försök. Viktväktarna, träning, Reductil, dieter m.m.

2003 fick jag barn, och resultatet av detta blev ytterligare ett gäng kilon.

2005 lyckades jag gå ner 12 kg genom att träna spinning 3-4 gånger i veckan samt med hjälp av Reductil.

2006 råkar jag ut för en bilolycka och krossar vä fot. Jag blir tvingad att sluta spinna och viktnedgången avtar, trots Reductil.

Jag söker om en gastric bypass första gången. Läkaren vill dock inte operera mig med motivering att jag lyckats gå ner 12 kg - då kan jag gå ner resten också.

Viktnedgången inte bara avtar utan jag går sakta upp mina kilon igen.
Under detta året drabbas jag även av Post-traumatisk stress till följd av bilolyckan. Jag får börja äta anti-depp - och går upp ytterligare kilon.

Idag har jag slutat med anti-depp och mår psykiskt bra. Vikten är dock rekordhög. Jag är 171 cm lång och senaste besöket på vågen visade 131 kg.

Fysiskt mår jag inte så bra. Jag är konstant trött - något jag tror beror på snarkningar och andningsuppehåll. Jag har konstant värk i foten. När jag belastar (t.ex. 20 min promenad) blir det värre. Jag äter värktabletter för detta. Värken gör mig trött och omotiverad. Att träna känns hopplöst. Till och med simning som ska vara skonsamt är en påfrestning för foten! Jag har gått till ortopeden flera gånger för att få hjälp. De gör dock ingenting om jag inte går ner i vikt.

Nu börjar allt kännas hopplöst! Jag MÅSTE gå ner i vikt. Inte nog med att det är galet jobbigt att vara överviktig - jag tror dessutom att jag kommer få en hjärtinfarkt snart om jag inte får hjälp med detta. (På min mors sida är det inte helt ovanligt med hjärtinfarkter.) Diabetes är bara en tidsfråga.

För ca. 2½ år sedan var jag till min husläkare för att få remiss skriven till överviktsenheten för operation. Den remissen kom på villovägar - precis som ytterligare ett gäng efterföljande remisser.
Jag har bråkat och gått på min läkare, och nu, äntligen, börjar det hända saker...